Sitter här, klockan är 05.42 och jag har knappt blivit trött än. Får väl om möjligt skylla mig själv som inte gick uppp före fyra. Har en gnagande oro i magen, känns lite som när man är olyckligt kär, men eftersom jag inte har varit kär eller ens förälskad sedan 2005 så kan det inte vara det. Har snarare en seperationsångest till framtiden. Har ju som tidigare nämnt planer på att plugga i Skottland, och jag och Henning (min möjliga framtida sambo) har redan börjat kolla upp bostäder, kostnader, program och liknande. Allt blir liksom mer påtagligt och verkligt, inte bara en diffus plan, och det här skrämmer mig verkligen.
Tänker på mina vänner i Stockholm. Jag är en sån där person som fäster mig vid människor i ett tidigt stadium, och på kort tid kan älska någon. Fortfarande får jag nya vänner regelbundet, men nu börjar jag bli rädd att skaffa nya kontakter om jag ska åka iväg. Vad händer om jag blir kär exempelvis? Det får liksom inte hända, jag måste hålla mig utanför det där, men det går ju inte. Att vara social är en väsentlighet i mitt liv, och när jag möter en snygg kille så flirtar jag med honom, svårare än så är det inte.
Man kan nog säga att jag har ett antal vänner som jag är "kär" i, och som var försig representerar olika delar av en pojkvän. Jag har "den svartsjuke", "den sexiga", "den intelligenta", ja jag har till och med vänner jag får ut kroppslig närhet av. Fatta hur svårt det kommer vara då att lämna Stockholm för Edinburgh? Om det bara hade varit en, javisst, då kan jag pröjsa planet för att få ligga, men när det rör sig om fler än 10 personer, blir det mer problematiskt.
Beslutsångest.
Andra bloggar om: beslutsångest, skottland, stockholm, vänner, kärlek, utbildning, edinburgh
1 comment:
Tänk inte - flytta! :) Edinburgh är en så bra stad att det inte är sant nästan. Går inte en dag utan att jag inte längtar tillbaka. Fast de hjälper säkert inte att höra det från en vilt främmande människa men det är det enda rådet jag kan ge. Åk dit! :)
Ha de fint!
Post a Comment