rädd för dig

Jag har funderat mycket på sistone, ja det finns ju tid till det när skolan tar slut. Vad jag har kommit fram till är mindre kul. Jag är rädd för män. Samtidigt som jag beundrar män, oftast tycker att de är roligare att umgås med och som typisk tjej faller jag även i någon slags fejkad trygghet, att de kan skydda mig. Ändå skrämmer de mig. 

Förutom mina närmsta killkompisar, ca 4 personer av 3 miljarder, har jag alltid haft ett ansträngt förhållande till denna varelse. Män, eller killar, har en tendens att sätta sig själv i främsta rummet. Javisst gör kvinnor det också, men killarna gör det bara några promille för ofta. Män är ofta långa och någorlunda robusta. De har pondus utan att ens behöva anstränga sig. Om man tänker efter skulle det antagligen inte vara särskilt svårt att införa endast manlig rösträtt igen, om bara viljan fanns. 

De som har sårat mig djupast är killar. När en tjej sårar mig kan jag ändå tänka mig att vi är på en jämnbördens nivå. Jag vet att det här är fel sätt att tänka, men jag erkänner bara det som troligen många andra håller med om. 

Det är inte som att jag tycker att det borde vara så här, och jag vet att det mesta troligen ligger i mitt huvud. Det jag vet säkert är i alla fall att när jag går på en trottoar och en man kommer gående mot mig, viker jag av någon meter så vi ska slippa gå nära varandra.