sanningen

Just nu känner jag mig väldigt uppriven. Dels orkar jag inte gå hem (till Årsta) på grund av att jag tror att det kan bli rätt jobbigt för mig. Dels är jag fysiskt trött efter att ha somnat vid åtta imorse (låg och redigerade). Sen är jag stressad som in i helvete eftersom jag har två jobb, universitetsstudier, grön ungdom och skoltidning att tänka på vid sidan om allt.

Jag längtar tills onsdag morgon då jag får reda på valresultatet, jag längtar till min syster i Wien. Jag längtar till sommar, jag längtar tills mina universitetsstudier är slut. Jag längtar efter jul, och till och med nyår som det mer och mer lutar åt att jag tänker jobba på. Jag längtar efter marsvin. Jag längtar efter typ allt. Men vet ni vad jag inte längtar efter?