Jag känner en tjej som är rätt jobbig, men som på sistone har försvunnit mer och mer ur mitt liv. Hon har skrivit "var är brudarna?" i min hiss, förstört för mig och en rad potentiella ragg, somnat i min säng tidiga lördagsmorgnar och väckt mig bara nån timma senare efter att ha mörbultat mitt huvud. Hon har fått mig försumma otaliga viktiga saker som prov, läxor, vänner och familjetid genom att dra med mig på diverse fester, och ärligt talat har jag tidvis varit så arg på den här människan att jag nästan inte vet vad jag ska ta mig till, eftersom hon är en del av mig.
Nu har det gått en tid sen jag mötte henne, och det är först nu som jag upptäcker hur mycket man kan sakna nånting man hatar så. För hur mycket hon än förstört för mig de senaste fem åren, har hon också skänkt mig en tillfredställelse som är svår att uppnå på något annat lagligt sätt.
Kalla mig fjortis, men det finns en charm i att absolut inte ha något som helst minne av vad som hände igår kväll. Jag börjar nästan bli orolig när jag aldrig mer får en baksmälla, eller en minneslucka trots att jag drack tre starköl, en halv pava vin, några folle, två amaretto-shots och en kvart-i-tre drink nån random snubbe bjuder mig på. Eller det kanske inte är mycket? Säkert är det någon som skrattar lågmält för sig själv och tänker "nämen flicka lilla, du blev inte överfull eftersom du inte drack särskilt mycket, förstår du".
Att det här ens står på min livsproblemslista är ju också det otroligt pinsamt, och jag inser det nu. Men vafan. Jag kanske måste döpa henne, mitt fulla alter-ego. Ja, det ska jag, hon ska få heta Pigeon.
Pigeon, jag saknar dig, kom tillbaka snart. Jag kan dricka en flaska Aurora i vitan om så behövs, men jag saknar dig bruden!
No comments:
Post a Comment