äsch

Är hemma från landet nu, men jag ångrar så in i norden att jag åkte tillbaka till Stockholm. Efter tre dagars isolering med sin underbara familj känns det mest äckligt att upptäcka hur fruktansvärt trångsynt, enformig, gnällig och hybrisdrabbad min kära lilla hemstad är.

Först var det coolt att blogga, sen blev det ute, sen blev det retro och sen blev det white trash. Bloggen har följt alla andra nyckers väg. Vi kan jämföra med bootcut-jeansen. I mellan- och högstadiet var det stekhett med lågt skurna byxor med lätt utsvängning och sliten framtoning. För att på bara en säsong försvinna långt bort till det antika. Nu har diverse modeexperter förklarat att det är tufft med "flared" igen, men svennar som vi faktiskt är i detta avlånga land tolkar det som att det är den lågmälda bootcuten som gäller igen. Om några månader kommer kanske allmänheten förstå att det inte riktigt var det som Ebba, Engla och Sofi menade och då kommer glansdagarna att ta slut och endast fortsätta existera i sin Lindex-form i evighetens evighet.

Vad har hänt mer då? Jo jag har börjat jogga. Wiie. Bli inte rädd om du möter en frustande 70-kilosklump ramla fram i Årstaskogen inom en snar framtid.