inser nu

Jag inser, vilket jag har gjort länge, att jag inte kommer komma in på skolan. Eller, om det händer nåt jävla mirakel som att 17 personer skulle dö eller nåt kanske det skulle funka... men nä.

Och jag får krypningar i huden av Stockholm. Satt och väntade på bussen i går natt med Christoffer som åker tillbaka till Amsterdam i morgon. Det var nästan symboliskt. Hade helst av allt också gått på den där bussen. Åkt till Gullmarsplan, tagit nattbussen till Södertälje och gått in på ett lastbilscafé och sagt "hej, jag vill så långt söderut som möjligt".

Jag får stå ut en vecka till.