tankar om anton abele

Okej, Anton Abele kommer säkert komma in i riksdagen 2010. Men inte för att han är någon exceptionellt bra politiker. Inte heller för att han är en man (?) som gör skillnad. Nej, helt enkelt eftersom han är en snubbe som är mycket skicklig på att göra reklam för sig via internet.

Anton Abeles framgångshistoria började med att han var på en fest för två år sedan, där en ung man misshandlades till döds. Anton försökte inte hindra gärningsmännen. Anton ringde inte polisen. Däremot startade han en facebook-grupp. Vips! Så blev Anton en hjälte.

Anton drog ihop en massa folk till kungsträdgården för att manifestera mot oprovocerat våld (Hur nu en manifestation ska få folk att sluta slåss. Om man misshandlar någon till döds tänker man antagligen inte alls, utan låter adrenalinet ta över). För detta fick han ta emot ett pris. Visserligen ett pris från MTV, men fortfarande ett pris.

Ibland undrar jag om Anton verkligen är så engagerad som han vill ge sken av, eller om han som de allra flesta människor helt enkelt bara är mediakåt. Det är absolut inget fel med att vara mediakåt bör tilläggas, men själv tycker jag att det kan bli lite äckligt när man utnyttjar en hemsk situation till sin egen fördelaktiga räkning.

Det är lite mer än ett år till riksdagsvalet. Hur resultaten kommer att se ut är det omöjligt att kartlägga i dessa ovissa tider. Att Anton Abele kommer in är dock en stor möjlighet. Anledningen är enkel. De tunga namn som skrivit om Anton de senaste dagarna är bland annat: Metro, Dagens Media, Expressen och Blondinbella (sveriges mest kända bloggerska).

Tro mig, det här är inte de enda artiklarna vi kommer få läsa om denna unga man. Nej, en känsla säger mig att vi kommer bombarderas av dem. Och jag blir faktiskt både äcklad och rädd när jag tänker på Sverige som kanske röstar in en pojke i riksdagen vars största bedrift är att starta en grupp på facebok.

Obs! Jag vill bara klargöra att jag tycker att gatuvåld, och allt annat våld är fruktansvärt. Det här inlägget handlar om Anton Abele som politiker. Till de vars liv har drabbats av våld skänker jag all respekt och önskar att ni med tiden kan läka era sår.