risjävel

Bra lokalsinne kan vara bra att ha om man tycker om att hitta till saker och ting. Bra lokalsinne är något jag har blivit begåvad med sedan födseln, och i åratal har jag kunnat skryta med hur bra jag hittar. Visst, andra barn var bra på lite coolare saker, som att rida, gymnastik, algebra och förmågan att få högstatusjobb redan som 16-åringar. Jaja, jag kunde i alla fall konsten att hitta bra, och det har visat sig vara mycket användbart.

Idag upptäckte jag nånting konstigt på min rygg. Den var förvisso bara där när jag svankade lite, men ändå. Det konstiga på min rygg var en valk.

"Eh, Gud..? vad gjorde jag för att få den? Kan du svara?" frågade jag gud och han (eller bara mitt förnuft) svarade: "Herregud kvinna, du har ju inte promenerat på flera veckor, klart att det är det!".

Klart att det måste vara det, för den hade ju bara ploppat upp på ingen tid alls... klart att det är det, och inte all choklad.

Poängen är i alla fall denna: För att undvika valkar på ryggen, och kunna visa mina skills i lokalsinne har jag alltid kännt att promenader är mitt kall. Utan att behöva träna alls, så tränar man lite, samtidigt som man slipper känna sig som ett socialt vrak som bara låser in sig i sin dammiga lägenhet. Bra skit det där! Ett ytterligare plus är att man faktiskt tvingar sig att ta sig till andra stadsdelar än söder, söder, söder och söder. Trivselfaktorn kan inte bli högre.

För om du tänker efter, vilken stadsdel du än spenderar mycket tid i, känns det inte som du då och då tröttnar... ja... så in i helvete mycket på den? Hitta då en promenadvän (min heter Axel) och go explore Stockholm.

Nu ska jag ta bort ett riskorn som fastnat mellan tangenterna. Risjävel.