Väcktes i ottan av att de kära hantverkarna som har nycklar att gå in och ut ur vår lägenhet när de vill, borrade vilt i väggen intill mitt sovrum. Pigg som en lärka drog jag mig upp ur säng och tog med mig syster till SACO:s högskolemässa. Väl framme sprang vi runt, fick mycket godis och mycket tandhygienartiklar (det ena skulle väl väga upp det andra). Har fått en ganska bra bild om hur jag vill att mina närmsta fem år ska se ut.
Om fem år... då är jag 23. Fortfarande ung. Det är en ytterst skön tanke måste jag säga. Har tidigare nämnt lite om min smärre ångest för barndomsrelaterade ting som havregrynsgröt och mumin. Visserligen har jag ju inte någon erfarenhet överhuvudtaget när det gäller vuxenlivet, men jag är rädd att det kommer gå åt ugefär samma håll som barndomen. Jag brukade önska att jag skulle fylla 17 år, och har sedan dess en ännu intalad bild i huvudet om vilken ålder jag trivs i. Klart att sånt ändras, om 15 år har jag säkert fyra barn och ett stabilt... ett tråkigt liv? Jag tror inte det, rättare sagt, jag näst intill vet att jag kommer stormtrivas, men det är just det... den där nedrans 30-årskrisen kommer. Det är inget jag rår för, och att kunna njuta av sin tid som ung vore ju lite trevligare än att noja sig för något som inträffar om 12 år.
Andra bloggar om: ålder, 30-årskris, utbildning
No comments:
Post a Comment