Ville inte inse att klockan faktiskt var 07.15 imorse, då mörkret gjorde att det snarare kändes som klockan var fem. Halvgrinandes begav jag mig ut i världen kyla.
Varje år klagar man på vintern, och varje år är man lika förvånad över hur mörkt det blev, hur kallt det blev, hur grå-svart-brunt alla går klädda och hur trött man är. Nu borde jag läsa förra årets ambitiösa försök till en skriftlig dagbok, för att inse att jag bara upprepar samma gamla mönster.
2,5 veckor kvar, och sen är det frid.
Läs även andra bloggares åsikter om vinter, stockholm, tristess
No comments:
Post a Comment