Idag fick jag min svenskalärare att älska mig ännu lite mer genom att deklarera min önskan om att skriva en essä om döden, och varför vi ser på den så tungt som vi gör. Det var tindrande ögon och jubel till svars. Så här i dessa mörka tider är det lätt att man vill skriva om dödsämnet, åtminstonde gäller det mig. Osökt får det mig att tänka på sommaren och livets frukt. En dag i Juli då vi gick ner till sushibaren bakom hornsgatan, träffade Otto som varit bortrest i över en månad. Alla var solbrända och lättsinta.
Såg Orphée på operan idag. Allt Mats Ek rör vid blir till guld, så det finns inte så mycket mer att säga om den saken. Två timmar bara flög iväg.
ps. kommer bli en dåligt uppdaterad vecka, då jul, musik och uppdaterad blogg inte går bra ihop. ds
Andra bloggar om: orfeus, orphée, mats ek, blogg, död, essä
No comments:
Post a Comment