Wednesday, August 11, 2010

dobberma... vad nu det är.

Hela den här historien som jag ska berätta började 1980. Min kära mor och far hade träffat varandra på krogen motsatt Göta Källare vid Medborgarplatsens tunnelbanenedgång. Jag tror att det är något slags kemtvätteri i dag. Hur som helst. När mamma skulle berätta om sin nya pojkvän för Tuttan (alltså min mormor) berättade hon att han hette "Dåderman" i efternamn. Varav min mormor förskräckt utbrast: "DOBERMANN? Heter han DOBERMANN [som hunden]?"

----

Jag spenderade hela mellan- och högstadiet i en ganska välkänd musikskola som heter Adolf Fredrik. När vi gick ut nian våren 2005 var vi alltså ett gäng som växt upp med varandra de senaste sex åren. Att vi skulle gå spridda håll kändes en aning melankoliskt, och vi beslutade om att trycka upp klasströjor med tillhörande mjukisbyxor. Vad som skulle stå på byxorna fick man bestämma själv.

Jag var redan då ett "humorgeni" som ville spexa till det hela. Så istället för att bara rätt och slätt skriva ut mitt efternamn, refererade jag till historien om min mormor som trodde att hennes dotter stadgat sig med en kamphund.

Det fanns bara ett litet problem. Jag var osäker på hur man stavade "Dobermann". Visst fanns internet och Google för fem år sedan, men jag var inte världens mest flitigaste användare. Dumt nog frågade jag inte ens någon vuxen. Jag bara skrev i en ruta vad jag ville ha, och skickade in.

Resultatet blev ett stort fett "Dobberman" i guldbokstäver längs med mitt lår. Alltså med två "b" och ett "n" istället för tvärtom. Felet kan ju kännas ganska så trivialt såhär i efterhand. Men då var det blodigt allvar, man ville ju inte ses som någon som inte kunde stava!

Den enda lösningen jag kunde komma fram till var att, med hjälp av nagellacksborttagning, lösa upp det sista n:et. Därmed stod det bara "Dobberma", och ingen skulle ha en aning om vad det betydde, men inte heller veta att jag stavat fel på Dobermann. Kanske blev det inte superlyckat, men nöden hade verkligen ingen lag.

Vänligen

Tove Veronika Dobberma.

Ps. Vem fan bryr sig om hur man stavar till Dobermann?


No comments: